Nedan: Här är hängrännorna på plats efter ett par timmars arbete. Då ingick att fundera och klura kring olika möjliga lösningar för uppsättningen. Och 150 meters gångväg till verkstaden där vi fixade till plattjärnskrokarna. Det blev ganska många vändor. Ibland kan det vara läge att börja med slutresultatet - det kan vara lättare att följa och förstå de olika momenten i arbetet.

Ovan: Här kan man se det mesta av upphängningsprinciperna. Två punkter för vardera rännan. I ytterkanten mot vindskivan en plankbit med ett ursågat 90-graders hack. Cirka en meter från mötespunkten skruvar Ove upp det böjda plattjärnet. Att "kroken" fästes just där berodde på att där fanns en regel - takbjälke - bakom takbrädan. Och därmed mer fäste för skruvarna. Annars hade vi valt att sätta den närmre skarven för att få mindre tyngd i den bärpunkten. 

Efter att vinklarna bestämts böjdes plattjärnet med hjälp av skruvstäd och hammare - ingen värme! Vinkelslip för att fixa rätt längd och borrmaskin för att borra de båda hål som behövdes för att fästa kroken i takets underbräda. Notera att den yttre skänkeln bara är ungefärligen hälften av rännans sida. Om den är för lång är det problem med att enkelt lyfta på och av rännan.

 Nedan: Andra rännan sätts på plats. Ingen fastsättning, den ligger på plats i bärpunkterna av sin tyngd. Notera att vi lämnat 3-4 cm mellanrum mellan de båda sektionerna. I detta fall var det omständigheterna som gav denna lösning. Rännorna var så mycket för korta. Men bedömningen var att det är så lite vatten som kommer att komma ut i skarven att det är närmast försumbart. Om det skulle bli besvärande är det bara att lägga en bit ränna på ett par decimeter över skarven - eller en böjd plåtbit.    

Ovan: Ett nysågat hål för vattenavrinning längs en kätting en knapp decimeter från ytterkanten.  

Nedan: En sekvens som visar hur enkelt man lyfter bort en ränna och tömmer skräp. Genom att rännan inte är fastskruvad utan bara ligger med sin egen tyngd på två stödjepunkter så blir dom enkla att ta ner. För rengöring - eller om man vill tjära om dom. Det underlättar naturligtvis i högsta grad att det är så lågt. Det är besvärligare om man måste stå på stege. 

Ovan: Rännan är tömd på barr, bara att lyfta den på plats igen

Nedan: Närbild av fästet i vindskivan, en entums träbit med ett rejält 90-gradershack i - och hål med kätting. Några penseldrag med tjära respektive rödfärg är det enda som återstår. 
En kritisk notering i efterhand är att den yttre skänkeln på träbiten är onödigt lång. För att underlätta både uppsättning och nedtagning så bör den vara ungefär lika lång som den yttre skänkeln på plattjärnskroken.

Ovan: Klart! Kättingarna på plats med några stenar som både stabiliserar och bidrar till den estetiska helheten. Krokarna av plattjärn anas. Ett ovanför fönstrets vänsterkant och det andra strax innanför den bortre husknuten. Stödbrädan på den bortre vindskivan kan också anas. Vattenkannan som syns till vänster användes för att kolla att fallet och avrinningen blev bra.